Strumpebandshållare – sexnovell
Mar 28th, 2010 by admin
Strumpebandshållare
Pearl Jam´s ”Spin the Black Circle” ekade ur högtalarna, och den mörkhåriga flickan låg i
sängen och dagdrömde. Hon var bara 18 år, men med sitt fördelaktiga utseende och sitt lite
mer vuxna sätt så kunde man faktiskt ta henne för någon som var flera år äldre än så. Hon
log, och slöt långsamt ögonen. Det hade varit en minst sagt händelserik dag, och hon skulle
förmodligen aldrig glömma den så länge hon levde.
Hade det verkligen hänt? Hade hon, för bara några timmar sen, verkligen legat där helt
naken? Helt naken, med en 10 år äldre kvinnas händer smygande som försiktiga fjärilar över
hennes kropp…
..ifrån skolan. Hon gick längs trottoaren och var helt försvunnen i sin egna värld. Som
hon, enligt vissa personer, allt oftare varit nuförtiden. Hennes lärare klagade på att hon
”var så frånvarande..” och föräldrarna såg allt mer bekymrade ut för varje vecka som gick.
Om hon hade fått en krona för varje gång hon hade hört ”Hur mår du gumman?” eller
”Vi börjar bli lite oroliga för dig…” hade hon varit rik nu. Men fanns det någon som kunde
bry sig mindre, så var det hon. Vad var det för fel på vuxna egentligen, och varför kunde
dom inte bara lämna en ifred? Hon var så upptagen i sina egna tankar, att hon inte såg den
rödhåriga kvinnan förrän hon gått rakt på henne.
-Oj, förlåt.., fick hon ur sig.
-Det gör inget, ingen skada skedd vet du.
Kvinnan log, och hon kunde inte göra annat än att le tillbaka. Det var otroligt hur vissa
människor smittade av sig med sina leenden, det fanns helt enkelt ingen motståndskraft i en
när man råkade ut för en sådan person.
-Vänta lite, är det inte Malin?
Den mörkhåriga flickan, med det nästan svarta håret uppsatt back i nacken, nickade.
-Jo, det skulle väl vara jag..
-Nu kände jag ju igen dig!
Den rödhåriga kvinnan log ännu bredare nu (Malin hade funderat efteråt på hur gammal hon
kunde ha varit..27-29 år kanske), och väntade tydligen på att hon skulle utbrista i ett
”Men det är ju du!” eller nåt.
-Jag vet inte…om vi har träffats?
Malin försökte hantera den ovana situationen, men märkte att rösten var lite darrig och att
hon inte alls lät så självsäker som hon hade velat vara.
Hon vände sig om på mage i sängen, och sträckte sig ut för att plocka fram sin dagbok ur
nattduksbordet. Hon öppnade den på mitten, och med en penna som hon hittade på golvet
började hon skriva:
”Du kan aldrig gissa vad som har hänt i dag… Jag sprang på en av mina gamla högstadie-
lärare nere på stan idag. Det var Anna Eriksson, den snygga (hmm…snygg o snygg, mer
slampig enligt mig…) tjejen som alla killar satt och dreglade över varenda svenska-timme.
Det var faktiskt hennes lektioner som genomgående hade högst närvaro, förmodligen för att
70 % av min klass bestod av det manliga könet. Låter jag fördomsfull nu??
Jag kände såklart inte igen henne först, det var ju flera år sen sist…
Iaf, vi började prata med varann. Det var väl mest om vad jag gjorde nu, å va kul att
träffa på mig igen osv osv. Men jag upptäckte att det var helt ok att prata med henne, och
att hon såg mycket bättre ut nuförtiden. Hon var faktiskt jättetrevlig, och utan att jag
märkte det så hade vi hamnat i närheten av lägenheten där hon bor nu…”
-Vill du hänga med upp & snacka? Vi verkar ju ha en massa minnen att gå igenom, Malin.
Malin tittade blygt ner i marken, och funderade på vilken ursäkt hon skulle komma med för
att slippa.
-Äh, jag vet inte Anna…
-Jo, men kom igen nu, min pojkvän jobbar kväll så det blir ju bara du och jag. Snälla..
Malin log, och gav upp.
-Okej´rå, men bara en stund. Jag har en tenta imorrn som jag måste plugga för.
Det sista var naturligtvis lögn, men det var bara något som flög ur henne innan hon riktigt
hunnit tänka igenom det först. Anna öppnade dörren till trapphuset och lät henne gå före
in.
”Vi gick uppför trappan och på 3:e våningen stannade Anna utanför en dörr med hennes namn i
en liten diskret skylt. Hon öppnade, och jag gick in efter henne.
-Ja, här bor jag, berättade hon och efter att vi lättat lite på klädseln (he he, få inga
fula tankar i huvet nu..) visade hon mig runt i hennes mysigt hemtrevliga lägenhet. Hon var
tydligen väldigt inne på indianer och spirituella symboler, för väggarna pryddes av en massa
sånt. Inget fel i det, för det såg riktigt snyggt ut. Jag frågade henne vad hon sysslade
med nuförtiden och fick det – inte alltför överraskande – svaret: Inrednings-arkitekt.
Hon satte på kaffe till sig och té till mig, och så satte vi oss på hennes soffa och pratade
. Länge. Jag tittade aldrig på klockan så jag har ingen aning om hur länge vi satt där, men
det kan nog ha varit runt en timme antar jag. Efter en stund började jag märka att jag
faktiskt blev attraherad av Anna, och det kom ju som en total chock eftersom jag var
relativt övertygad om att jag var hetero… Pirret i magen kunde jag inte längre
bortförklara på andra saker, som t.ex. ”nåt jag ätit” eller nervositet…”
- Anna?
- Mmm?
Det hade varit tyst i kanske en halvminut, och till sin egen förskräckelse märkte Malin att
hon var på väg att säga något som hon egentligen inte skulle våga i vanliga fall. Innan hon
hunnit tänka efter om det verkligen var så lyckat, öppnade hon munnen och sa:
- Jag…tycker att du är fin.
Anna log, och smekte lätt över Malins arm. Bara en vänskaplig gest, men det sände en stöt
av värme genom hennes kropp, och hon ville bara att Anna skulle fortsätta röra vid henne.
- Du är också fin Malin, jättesöt tycker jag.
Sen var det inget mer med det, och de tittade båda bort från varandra. Malin hade ingen
aning om huruvida Anna hade menat det kamratligt eller om det låg någonting mer bakom
hennes ord, och hon försökte förgäves att komma på något bra att säga. Utan att direkt
tänka före, så lutade hon sig istället fram och…
”…kysste henne! Javisst, jag vet inte vad jag tänkte på egentligen. Jag bara gjorde det
helt enkelt. Annas läppar var så otroligt lockande att stackars jag inte kunde motstå
frestelsen ju!! *smilar*
Och jag som oftast inte ens kysser killen på första träffen (om han inte antingen ser
väldigt bra ut eller är väldigt charmig då).. vad flög det egentligen i mig? Men kanske var
det tur att jag vågade också, annars hade kvällen nog inte tagit den vändning den gjorde…
Livet kan vara riktigt underligt ibland…”
Det blev tyst i några sekunder, innan Anna förvånat fick fram:
- Va-varför gjorde du så?
Malin blev helt stum och såg nästan lite sårad ut. Hon kunde inte få fram ett ord, utan
rodnade och tittade skamset bort. Anna sa mjukt:
- Jag menade inte så…det var inte…jag tyckte om det.
- Gjorde du?
Malin såg plötsligt förvånad ut på ett så komiskt sätt, att Anna inte kunde låta bli att
fnittra. Hon tog sin fd elevs hand i sin, och deras blickar möttes. Anna höll fast vid
hennes ögon, och sa leende:
- Ja. Klart jag gjorde, Malin. Jag har..längtat efter det här hela kvällen, men jag vågade
aldrig…
- Säg inget mer, viskade Malin med ett brett leende. Kyss mig.
”Och hon kysste mig. Länge. Varsamt och ömt, men ändå passionerat och mycket mycket
erotiskt.. Hon var varm och mjuk, jag kunde faktiskt känna hennes heta andedräkt inne i min
mun. Jag blev förvånad av hur otroligt kåt jag plötsligt blev, när vi satt där i hennes
soffa och hånglade. Jag vet inte om Anna kände samma som jag, eller om det var lika starkt,
men i just det ögonblicket ville jag ha henne. Det spelade ingen roll att hon var kvinna.
Eller att hon var ungefär 10 år äldre än mig. Jag struntade fullständigt i att det var min
högstadielärare, och jag funderade inte ens över vad jag egentligen sysslade med. Jag var
stenkåt och jag ville knulla. That´s it, no more – no less. Varför ens försöka skriva det
på något poetiskare sätt, när det var precis så jag kände?”
Anna hämtade andan efter den långa kyssen, och log brett:
- Gud, Malin…vad är det vi håller på med..
Malin skrattade, och kände hur bra hon trivdes med sin gamla lärare. Hon kunde vara sig
själv, och hon behövde inte hela tiden tänka på att behålla sin mask eller på vad som nu
kom ut ur hennes mun. Hon sa leende:
- Det spelar ingen roll, Anna…för jag vet bara en sak just nu. Jag vill ha dig.
- Du är inte ensam. Fan va snygg du är Malin…
- Tack, var allt Malin hann få fram innan hon avbröts av att Annas läppar tystade henne.
Hon tog emot henne i sin famn, och de båda började undersöka varandras kroppar med ivriga och
darriga händer. Samtidigt som de tog varenda chans att kyssas, så började allt fler
klädesplagg pryda den orientaliska mattan framför Annas soffa. Det sista plagget som föll
ner var ett par vita trosor med blåröda blommor som…
”…hon långsamt hade avlägsnat från min underkropp. Hennes händer var så otroligt lena och
varje gång hon rörde vid mig gick den här underbart varma känslan som vågor igenom min
kropp. Hon var så… jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det i ord… ödmjuk, kanske.
Och het. Herregud va varm hon var. Men det var jag med, när jag tänker på det efteråt så
hade jag säkert en kroppstemperatur på en bra bit över 37. Det kändes som feber…
Jag låg där. I hennes soffa. Naken. Hennes händer och fingrar rörde vid min kropp, smekte
min hud, jag kände hur hon försiktigt klämde och undersökte mina små bröst. Jag slöt ögonen,
och lät henne bestämma vad som skulle hända härnäst…”
Det glittrade i Annas ögon när hon mötte Malins. Temperaturen i vardagsrummet hade stigit,
och klockan tickade för döva öron. Tiden hade stannat för det älskande paret, och ingen utav dem ägnade en tanke på hur lång tid som hade gått sen Malin först kom in i lägenheten och blev bjuden på en kopp te´.
Anna, som satt grensle över Malins mage, skrattade plötsligt och kastade sitt långa hår
bakåt. Hon putade ut med överkroppen, och böjde sig framåt.
- Sära lite på läpparna, viskade hon leende.
Malin, som nu blundade igen, gjorde som hon sa och öppnade munnen en liten bit. Hon kunde
inte låta bli att börja le, hon visste redan vad Anna skulle göra. Anna stödde sig på den
ena handen, fortsatte att försiktigt smeka Malin med den andra, och lutade sig så långt
fram att brösten nästan precis nuddade vid hennes ansikte. Hon använde den ena handen till
att ta tag om sitt ena bröst och styra in bröstvårtan i Malins halvöppna mun.
- Ge mig en rejäl avsugning nu, sa Anna hest och började fnittra.
Det smittade av sig på Malin, så att hon också började fnissa, och när hon också väl börjat
gick det inte att sluta. Fnittret gick snart över i skratt, och då orkade inte Anna hålla
sig uppe med bara en hand som stöd, utan hon sjönk ner mot Malin. Dom blev liggande, med
Anna överst, och skrattade högt.
”Det känns nästan lite bizarrt när jag tänker på det så här efteråt. Men det gick helt
enkelt inte att sluta skratta, och…ja, det måste ha varit en syn. Två stycken helnakna
tjejer som ligger ihopslingrade och asgarvar. Tänk om nån öppnat dörren just då! Det är
otroligt kittlande att bara tänka på vad som hade hänt… *ler*
På något mystiskt sätt gjorde det här att vi skrattade själva leken mycket vildare. Jag
kände plötsligt Annas hand mellan mina ben, och en utav hennes fingrar gled direkt in
mellan mina blygdläppar, där den darrande började smeka…jag var våt, och den gled hela
tiden lite längre in… Jag särade på mina ben för att hon skulle kunna komma åt lättare.
Vi kysstes igen, och jag smekte hennes rygg med darriga händer. Utan att jag var beredd
gick det för mig. Det kom bara så där, och den underbara känslan som jag brukade få av
orgasmen infann sig, men försvann nästan lika fort som den kom. Jag blev nästan lite
besviken. Jag hade ju fått skönare och mera intensivare orgasmer när jag onanerat, t.om
hade det hänt att det varit bättre tillsammans med en kille. Men den korta korta stund det
var skönt, då var det sköööönt!! Å gud, va härligt det var! Jihaa… *ler*”
Malin spände hela sin kropp under några sekunder, och sedan slappnade den av och hon sjönk
ihop med ett utdraget, njutningsfullt stön. Anna blev först lite överraskad, men log sedan
när hon förstod vad som hade hänt.
- Gick det för dig, frågade hon mjukt.
- Ja…Malin var fortfarande lite andfådd. Det..gjorde det…tydligen.
Sedan brast båda två ut i skratt igen, och kramade om varandra. De fortsatte att kyssas och
kela lite med varandra en stund…
”..men efter min ”orgasm” hände det i stort sett inget mer. Jag hade velat göra något för
Anna, eftersom hon trots allt hade fått mig att komma…men, vad ska jag skriva…det blev
inget mer helt enkelt. Vi klädde på oss igen, och efter en liten stund började jag känna
mig lite obekväm hemma hos Anna. Det var som om vi båda gick runt katten kring het gröt,
och pratade om allt möjligt som inte rörde vid det som just hade hänt mellan oss. Så, jag
ursäktade mig med att jag fortfarande hade den där tentan (lögn, jag vet..), och att jag
nog måste ta mig hem nu. Hon gav mig sitt telefonnummer, och bad mig att ringa henne nån
gång. – Vi kanske kan träffas igen, sa hon innan jag gick därifrån. Och jag kanske ringer
henne snart…”
No related posts.










